Att se sitt djur få ett epileptiskt anfall kan vara mycket obehagligt. Djuret kan falla omkull, bli stel, få ryckningar och verka okontaktbar. Ofta, men inte alltid, startar anfallen när hunden vilar. Anfallen går ofta över inom någon eller några minuter. Om djuret tidigare inte haft anfall bör den undersökas av en veterinär.
Ett enstaka krampanfall betyder inte automatiskt att djuret har epilepsi. Epilepsi innebär att det finns en återkommande benägenhet att få epileptiska anfall. Inom vissa raser är även epilepsi vanligare, som hos Border collie och Petit basset griffon vendéen.
Hur ser ett epileptiskt anfall ut?
Det finns generaliserade anfall och fokala anfall. På katter är fokala anfall vanligare och kan därför vara lättare att missa.
Generaliserat anfall
Vid ett generaliserat anfall påverkas stora delar av hjärnan och stora delar av kroppen. Djuret kan då:
- Falla omkull och bli stelt
- Få ryckningar eller paddlande rörelser med benen
- Tugga, dregla eller skumma kring munnen
- Kissa eller bajsa på sig
- Vara helt eller delvis okontaktbart
- Jama, gny eller ge ifrån sig andra ljud
Fokalt anfall
Vid ett fokalt anfall påverkas bara en del av hjärnan. Symtomen kan då bli mer diskreta. Djuret kan då få:
- Ryckningar i ansiktet eller ett ben
- Upprepade smackningar
- Frånvaro
- Vinglighet
- Plötsligt ändrat beteende
Efter anfallet kan djuret vara trött, hungrigt, oroligt, vingligt eller förvirrat. En del återhämtar sig på några minuter, medan andra behöver flera timmar.
En del djur får anfallen i så kallade kluster. Det betyder att djuret har flera anfall under ett dygn.
Varför får hundar och katter epileptiska anfall?
Epileptiska anfall kan ha flera orsaker:
- Idiopatisk epilepsi: Återkommande anfall utan att man hittar någon tydlig bakomliggande sjukdom. Detta är relativt vanligt hos hundar och kan vara ärftligt.
- Sjukdom i hjärnan: Exempelvis inflammation, tumör, blödning, tidigare trauma eller en medfödd förändring.
- Sjukdom utanför hjärnan: Lågt blodsocker, lever- eller njursjukdom, förändringar i kroppens saltbalans eller högt blodtryck.
- Förgiftning: Vissa läkemedel, växter, kemikalier och livsmedel kan orsaka krampanfall.
Hos en äldre hund eller katt som plötsligt börjar få anfall är det särskilt viktigt att leta efter en bakomliggande sjukdom. Katter med anfall behöver ofta utredas noggrant eftersom idiopatisk epilepsi är mindre vanligt hos katt än hos hund.
Hur ställs diagnosen?
Veterinären behöver veta hur anfallet började, hur länge det varade och hur djuret mådde före och efteråt. En film av episoden är mycket värdefull eftersom svimning, hjärtproblem, balansrubbningar och andra sjukdomstillstånd kan likna epilepsi.
Utredningen kan bland annat innehålla:
- Kroppsundersökning och neurologisk undersökning
- Blod- och urinprov
- Blodtrycksmätning
- Hjärtundersökning
- Magnetkamera och prov från vätskan runt hjärnan och ryggmärgen
Vilka undersökningar som behövs beror på djurets ålder, symtom och hur anfallen utvecklas.
Hur behandlas epilepsi?
Behandlingen anpassas efter orsaken och hur ofta anfallen kommer. Alla djur som haft ett enstaka, kort anfall behöver inte börja med daglig medicinering.
Förebyggande epilepsimedicin kan bli aktuell om anfallen återkommer eller är långvariga. Målet med behandling är att anfallen ska bli färre, kortare och lindrigare. Vissa djur blir av med anfallen helt vid medicinering, målet med behandlingen är dock att minska antalet anfall och tiden på anfallen.
Läkemedlen måste ges regelbundet och får inte avslutas plötsligt. Vissa djur får även akutmedicin som kan ges hemma enligt veterinärens instruktioner.
En behandling för epilepsi kan skilja sig mellan olika individer och för djur med återkommande anfall är det viktigt att ha kontakt med sin veterinär för att veta hur man ska hantera återkommande anfall.
Vad ska jag göra under ett anfall?
- Försök att behålla lugnet och ta tid på anfallet.
- Flytta undan föremål som djuret kan skada sig på.
- Skydda djuret från trappor, vatten och höga kanter.
- Dämpa ljus och ljud.
- Försök inte hålla fast djuret.
- Stoppa aldrig in händer eller föremål i munnen.
- Filma gärna om det kan göras säkert.
- Låt djuret återhämta sig på en lugn och sval plats.
- Djuret kan inte svälja sin tunga. Det kan däremot röra käkarna okontrollerat och råka bita den som kommer nära munnen.
När ska man söka akut?
Kontakta veterinär akut om:
- Anfallet varar i omkring fem minuter eller längre
- Flera anfall kommer tätt efter varandra
- Djuret inte återhämtar sig mellan anfallen
- Andningen är tung eller ansträngd
- Katten andas med öppen mun
- Djuret inte återgår mot sitt normala tillstånd
- Det finns risk för förgiftning
- Djuret skadar sig under anfallet
Det är också klokt att boka en veterinärundersökning efter djurets första misstänkta anfall, även om det snabbt verkar må bra igen.